Novemberfunderingar
Jag tänkte skriva några rader om livet just nu
om hur underbart allt är
om hur Uppsala aldrig blir tråkigt
men Småland alltid är saknat.
om vänskap, systrar och körsång
om fest, galenskap och skratt.
om vingliga cykelturer genom Uppsalanatten
om klarade tentor o pressen inför nästa.
om ett liv i kollektiv där någons dygnsrytm skiljer sig från någon annans
om stabila pojkar att luta sig mot när det blåser novemberkallt.
om värmen i hjärtat av syskonsbarnens röst i telefonen
om längtan efter att få krama, vara nära o pussa på
de små filurerna som faktiskt har något av mig i sig.
om min nyvaccinerade arm och om det där verkligen var nödvändigt.
om glädjen över pappas röst, piggare än någonsin
och om lyckan och tacksamheten över att allt gick vägen och än en gång konstaterandet
av vilken kämpe han är.
om att Friskis är fantastiskt och spring-i-benen får ta ut sin rätt
och att pedagogikkursen är något flummig men handledning bra att kunna.
om känslan av att damma av julsångerna och ladda för advent och lucia.
att planera för snöbollskrig och pulkarace när bara det förbannade regnet behagar övergå
till snö.
om att Winnerbäck hänger med och sjunger för just mig, oavsett dagsform.
Om att det är just det här som är mitt liv just nu. Ett älskat liv.